I mörka tidrymder cirkulerade kometen. Hållen i träldom till en fjärran sol, bunden av gravitationens obönhörliga dragkraft så krängde den massiva isbollen genom mörkret mellan världar och gjordes underlig av dess mörka resa. Vid aftonen av det uråldriga Vloy-kriget, trängde den genom skyn och tände ett glödande spår genom natten, en syn som båda arméerna tog som ett omen. Den frusna bollen smälte blixtsnabbt av den kokande hettan, då därunder två styrkor anslöts i strid på andra sidan av en smal flod. Således fri från dess isiga tillstånd, föddes Morphling i konflikt, ett kraftelement enat med havets flodvågor, nyckfull och otvungen. Han anslöt sig till striden, och tog instinktivt skepnaden av den första generalen som vågade sätta sin fot över vattnet, och slog sedan ihjäl honom. Medan de brokiga krigarna kolliderade, skiftade han från skepnad till skepnad genom striden, och absorberade direkt deras sätt av dessa märkliga varelse. Nu en fotsoldat, nu en bågskytt, nu kavallerimannen, fram till, då den sista soldaten föll, Morphling hade spelat varje del. Stridens ändpunkt var hans begynnelse.