Mästersmederna på berget Joerlak kommer överens om endast en sak: att en magnoceros horn är ädlare än all metall. Och utav alla sådana horn, sitter det största och hårdaste på besten de gett namnet Magnus. Under en halv livslängd hade Magnus inga som helst besvär med att spetta jägare som kommit för att stjäla hans folks skatter med sitt horn, och efteråt återvända till sin grotta med hovar och horn nerblodade. Ända tills den dagen matriarken beslutade sig för att hela stammen skulle söka skydd norrut, bort från bergets rot. Men Magnus bara fnös, han hade aldrig misslyckats med att försvara sitt folk förut. Han beslöt att Magnocerosarna skulle stanna, då en magnoceros inte tror på slumpen. Och de tror på slumpen lika lite som de ändrar sina beslut.

Men när Joerlak plötsligt fick ett utbrott, och halva hans folk förgick i eld och lågor, ändrande Magnus sitt beslut trots allt. De överlevande sökte sig norrut, tills de nådde en barrikad vaktad av flera hundra beväpnade jägare. Magnus hade inte förväntat sig något annat och han och hans vildaste bröder gick till attack och stred så våldsamt att de nästan överträffade det eldsprutande berget i bakgrunden. Allt detta medan de åldriga och mödrar och deras kalvar försvann in i hjorden. Mästersmederna är kluvna om vad som inträffade sedan.

Några säger att Magnus återförenades med sitt folk, medan andra påstår att han blev dödligt sårad och dog jämte kroppen av sin matriark. Ingen av dem har rätt. Magnus lovade att återförenas med sitt folk. Men endast efter att ha sökt upp dem som stod skyldiga för Joerlaks utbrott och sett dem dö vid hans horn, för en magnoceros tror inte på slumpen.