Rigwarl var en som aldrig vände ryggen till för ett slagsmål. Han var känd för att ha slagits mot de största och elakaste bråkstakarna han kunde få tag i. Han döptes till Bristleback av de onyktra folkmassorna, och deltog i slagsmål på varenda vägpub mellan Slom och Elze, tills hans bedrifter slutligen träffade på en bartender som behövde en ordningsvakt. För lite brygder så anställdes Bristleback för att samla in betalning, upprätthålla lugnet och bryta ett eller två ben då och då (eller fem, i ett fall gällande en näthund).

Efter att ha hängt omkring under en munter kväll under vilket kroppsskador utmättes lika mycket mot brottsliga gäster som sin egen lever, mötte Bristleback slutligen sin jämlike. "Dina betar förolämpar mig, hörru," hördes han säga till en särskild stor gynnare från de norra ödemarkerna vars räkning var sen. Vad som följde var en ofantlig strid. Varenda stol förstördes, och i slutändan hände det omöjliga: notan betalades inte. Under de kommande veckorna läktes Bristlebacks sår och hans piggar växte tillbaka; men en ordningsvakts ära kan vara en känslig sak. Han betalade notan ur sin egen ficka, och svor på att spåra upp gynnaren från norr och utkräva sonande. Och då gjorde han någonting han aldrig gjort tidigare: han började faktiskt träna, och genom att göra det så gjorde han en häpnadsväckande upptäckt om sig själv. Han flinade brett medan han spände sina piggar. Att vända ryggen till för ett slagsmål kanske var just hans grej.