Avernus Dopfunt är familjens kraftkälla, en spricka i grundbergen från vilken det har strömmat ut ånga av profetisk kraft under flera generationer. Varje nyfödd i Avernusätten döps i den svarta dimman, och genom detta dop får dem en naturlig förbindelse med landets mystiska energier. De växer upp troende på att dem är beskyddare av sina traditioner och rikets seder - men vad dem egentligen beskyddar är självaste Dopfunten. Dimmans motiv är oklara.

När spädbarnet Abaddon döptes sägs det att något gick snett. Barnets ögon lystes upp av förståelse, vilket skrämde alla närvarande och fick prästerna att börja viska sinsemellan. Han uppfostrades med förväntningar om att följa vägen som alla Avernusättlingar tog - att träna inför krig, så att han i nödens stund kan leda familjens armé för att försvara sitt fäderneland. Men Abaddon var alltid säregen. Istället för att träna med vapen som dem andra, böjde han sig inför dimmans närhet i meditation. Han drack djupt från ångorna som vällde ut ur Dopfunten, och lärde sig att förena sin ande med kraften som flödade djupt under ätten; han blev en varelse av den svarta dimman.

I Avernusätten blev man bittra. Både gamla och unga anklagade honom för att strunta i sina skyldigheter. Men alla anklagelser upphörde när Abaddon red in till strid, och såg hur dimmans krafter hade fått honom att bemästra liv och död bortom någon som ätten någonsin känt till.