Fabriken av skapelse behöver konstant översikt, för att icke växa sig förstörd; för när den reds ut, kan hela världar förstöras. Det är Weaver-folkets jobb att hålla fabriken tät, att reparera slitna fläckar i verklighetens ingrepp. De försvarar även från de saker som gnager och lägger sina egg i nötta områden, vars unga snabbt kan sluka ett helt universum om Weaver-folket låter sin uppmärksamhet falla. Skitskurr var en mäster-Weaver, och hade som arbete att hålla en liten fläck av skapelse tätt vävd och skyddad. Men jobbet var inte tillräckligt tillfredsställande. Det naggade honom att allt det ursprungliga arbetet av skapelse låg i det förflutna; Vävstolen hade gjort dess arbete och åkte vidare. Han ville skapa hellre än att underhålla--att väva världar till sitt eget förfogande. Han började att göra små ändringar på hans besittning, men tjusningen av att skapa visade sig vara beroendeframkallande, och hans strykningar blev djärvare, och drogs mot mönstret som Vävstolen hade vävt.

Vakterna kom, med deras saxar, och Weavers värld klipptes av, skiljd från de kosmiska vävnaderna, som de tar bort utan honom inuti sig. Skitskurr fann sig själv ensam, borta från sin sort, ett läge som skulle ha varit en plåga för någon annan Weaver. Men Skitskurr gladde sig över att han nu var fri. Fri att skapa för sig själv, för att börja på nytt. Råmaterialen han behövde för att väva en ny verklighet fanns alla runtom honom. Allt han behövde göra var att skära sönder den här gamla världens sömmar.