I riket där Pugna föddes, i närheten av vädringshålen tillhörande de nedre vidderna, stod det ett lamakloster tillägnat förgätenhetens konster, vilket tog sin kraft från de nedre energierna. Den store mästaren över tempelplatsen hade gått in i förgätenheten flera år tidigare, och lämnade sin akademi utan en ledare. Från ögonblicket av deras mästares död, började templets regenter att utföra förutsägelser för att finna deras mästares reinkarnation, och så småningom verkade allt peka på att det var i närheten av templet. Flera byar stod i skuggan av templet, deras gränder och torg var fulla av skratt från skrålande barn.

Pugna, blott tretton månader gammal, var endast en utav kandidaterna bland traktens ungar, och på den förutbestämda dagen presenterades han tillsammans med två andra lovande småbarn. Lamorna erbjöd barnen ett virrvarr av burna reliker som var uppskattade tillbehör från deras gamla mästare. En pojke sträckte sig mot en porfyrtrollstav som hade tillhört laman...och satte den i näsborren. En okynnig flicka tog ut en amulett som också hade varit lamans, och svalde den genast. Pugna betraktade kyligt de andra två, gav ifrån sig ett glatt skratt. Han sprängde dem med strålar av smaragdflammor och förvandlade dem till aska på ett ögonblick. Sedan tog han trollstaven och amuletten, och sa "min!" Regenterna hissade upp den strålande Pugna på sina axlar, slöt in honom i mästarens skrud, och skyndade sig till tronen innan hans sinnesstämning kunde ändras. Efter fem år, var templet självt ytterligare en askhög, vilket gjorde Pugna mer belåten än någonsin.