I livet hade frostmagikern Ethreain (ännu inte en Lich) hotat att använda destruktiv is för att förslava hela kungariken. Hans underkuvade, bistådda av några få desperata magiker, fick till slut mod nog att anfalla honom. Rustade med tillräckligt förhäxat rep för att kunna fängsla honom i all evighet, knöt de fast frostmagikern i orubbliga tyngder och slängde honom i en sjö mest känd för att vara bottenlös. Det var den inte.

Han sjönk i endast ett år innan han slog i botten. Där vilade han, död men icke förmultnande, ända tills geomanten Anhil fick för sig att bekräfta legenden om den förmodat bottenlösa svarta sjön. Anhils lod trasslade ihop sig med repen som band den drunknade magikern, och han drog upp en oväntad fångst. I tron om att genom att göra den döde till levande död, så kunde han fråga Lich om sjöns egenskaper, tog han bort bindningen och inledde en enkel återupplivningsrit. Även avkomman till Ethreains motståndare var sedan länge bortglömda, så det fanns ingen att varna Anhil om hans oklokhet. Men han lärde sig misstaget i sitt omdöme nästan omedelbart, när Lich kastade av sig sina bojor och konsumerade honom.