Före början av allt fanns en närvaro: ett ursprungligt medvetande, oändligt, storslaget och inställt på ett outgrundligt syfte. Detta medvetande var splittrat och skingrat vid kosmos vardande. Två av de största fragmenten – som skulle komma att kallas Radiant and Dire – befann sig låsta i en ond kamp och började förvränga hela skapelsen för att tjäna deras konflikt.



Medan krig och katastrof hotade det begynnande kosmos gjorde viljan från ett tredje fragment sig känt. Genom namnet Zet sökte detta intellekt efter lösningen på disharmonin och återinförandet av fullkomlig enighet. Bestört av sitt släktes stridande natur samlade Zet all sin kraft. I en plötslig blixt överrumplade Zet sina syskon och fogade samman de stridande sidorna till en stjärnglob innan de kastades in i mörkret för att gå i omlopp runt en obestämd värld. Harmonin var återställd, men bara en liten bråkdel av Zets styrka återstod. Zet valde att använda sina försvagade krafter att tjäna som en vaksam väktare till tidens ände. I oräkneliga eoner stod väktaren redo.



Livet blomstrade i världen nedan, som var omedveten om farorna som fängslats i dess mjukt lysande måne, och om Zets kamp att hålla dem där. Fångarnas eviga kamp genljöd på insidan och fick fängelsets yta att skälva och med tiden börja spricka. Till slut, när Zets utarmade krafter inte längre räckte till för att hålla ihop sprickan, splittrades månen. Fängelsets uråldriga invånare flydde och kunde återuppta sin konflikt.



Ivägkastad vid explosionen av fängelset, så långt man kan nå, blev Zet förvandlad av de dissonanta energierna från de tidigare fångarna. Zet var inte längre en enda form och tanke, utan hade blivit delad till många – vissa mindre, andra större – men ändå ihopkopplad av en flyktig sträng av medvetande. I kampen mot sin egen oenighet rusade Zet mot den spirande konflikten mellan sina syskon. Zet formade sina splittrade viljor till en enda slutsats: alla delar av det ursprungliga medvetandet måste gå att återförena, annars måste allt förstöras så att inte konflikten sprids vidare ...