De kom utan förvarning. Inom Stenhalls stadsmurar hördes ett muller och ett fruktansvärt ljud, från okänt mörker kom oräkneliga odjur som bringade eld och svartkonst, som dräpte och ryckte med sig mödrar och söner för mörka ändamål. Av Stenhalls en gång mäktiga militärstyrka var det bara Bronslegionen, ledd av befälhavaren Tresdin, som var nära nog att besvara striden. De red in i sin stad, slog sig fram genom blodstänkta gränder och brinnande salutorg, skar sin väg genom monstruösa massan till den plötsliga invasionens källa: en eterisk reva i stadens torg, och där, vid dess avgrund, dundrande dess fruktade mästare.



Ledaren över den abyssala horden, omgiven av ett frätande skimmer, svingade sin massiva klinga och högg en legionär på mitten medan dess kropp började fördärvas. Tresdin lyfte sitt blodstänkta svärd och siktade in sig på odjuret. Det vände sig och log mot henne med ett grin fyllt av sylvassa tänder. De rusade mot varandra, beaktningslösa över striden som rasade omkring dem.



Likt en dödlig dans duellerade de, avledde slag efter slag, medan Bronslegionen mötte sitt slut omkring dem. Tresdin hoppade fram medan hennes motståndare svingade sitt svärd för att möta henne. Oddsen vände. Attacken träffade henne plötsligt, en brutal stöt från sidan, men även när hon nästan miste sin balans så samlade hon sin styrka för ännu ett slag. Klingorna skrapade mot varandra, genom fästet till den knotiga näven under, och delade den i två i ett skrämmande stänk av gnistor och blod. Den gemena publiken såg på i förvåning när hon pressade sin attack och förde klinga genom hennes motståndares kött till det rusande hjärtat inuti. Med ett skrik som delade på molnen ovanför, brast odjuret till en flod av blod och vånda. Den helvetiska portalen sviktade, kraften som gav kraft till revan försvann lika plötsligt som den hade kommit fram. De kvarvarande invaderande fienderna föll snabbt för stenhallsstålet.



Trots segern, fann överlevarna inte mycket att fira: staden låg i ruiner, och överlevarna var få. Eldsvådor fortsatte att sprida sig. Tresdin rullade ut sina krigsbanderoller och samlade de allierade hon kunde. Hennes ilska pyrde när hon lovade brutal hämnd mot de abyssala styrkorna, och ve den som skulle våga att stå i hennes väg.